Robert Plant – Band of Joy

Då vi måste acceptera att vi lever i en sämre tid när det kommer till rock och blues kan vi i alla fall glädjas åt att inte alla rockstjärnor ligger stilla under den kalla och mörka marken än.
Robert Plant är tillbaka, tyvärr, till min stora besvikelse inte med Led Zeppelin, utan intar en annan roll och ger oss en ny soloskiva att njuta av. Robert Plant – Band of Joy är resultatet av egna och moderna tolkningar av en samling med traditionella folklåtar. Det är blues, det är country, det är folkmusik och det är underbart.
Även fast inte samma intensitet finns i Robert Plant’s röst som när han var frontman för Led Zeppelin imponerar hans prestation starkt på ett lugnt och fängslande sätt. Han vet vad han gör och han gör det vackert.

Bästa spår:
Angel Dance
Monkey
Satan Your Kingdom Must Come Down

Nathalie

Musiktips

Jag vet att ni kanske har tröttnat, det har ju ändå gått fem dagar sedan valet. Men jag är arg och svaret är väl ganska sjävlklart. För att slippa diskussion kan vi ju strunta i att, ja precis, tala om SDs integrationspolitik och istället blicka på deras kulturpolitik som kanske är intressant för alla som gillar kultur utöver sitt ego.

Ni kan glömma att få ett kulturstöd av SD om ni spelar rock, eller ja, vad fan som helst.
Om du ska bli framgångsrik i SD-land ska du vara beskedlig och glad och helst spela i spelmannaband. Det låter halvkul, ja kanske, men nu är det så här!

Men jag har tänkt lite, samlat mig under dagarna. Det sägs att man alltid ska se saker från dess ljusa sida, jag tror även att SD gillar att se saker från dess ljusa sida, så jag har prövat. Det enda vettiga jag kom fram till var att musik hann göras innan dom la fram det här förslaget, vilket är helt fantastikst bra. Jättebra, på hundra år har man hunnit spela in mycket musik.

Så här är mina musiktips fyra år framöver, kanske för resten av ditt liv!

Tidens Tempo – KSMB

Nazi Punks Fuck Off – Dead Kennedys

Fredrik – Säkert (Så otroligt hårdhomo, men en rätt fin analys om hur hjärtlöst allt ibland är)

Beväpna Er – Ebba Grön (Om allt skulle gå käpprätt åt helvetet)

Another Sunny Day – You Should All Be Murdered (Mest för titeln!)

Att vara arg tar annars rätt mycket på ens energi, då blir man lite ledsen och trött. Då kan man lyssna på Neil Youngs nya skiva som kommer ut den 28 September. Annars tycker jag man ska inrikta sig på artister som levt (depression/missbruk/younameit), det brukar färga av sig på musiken.

Fridens Liljor,

Hampus Putikka

Solnadagen

Solnadagen
11 september 2010

Solnadagen bjöd på en lite kylig men dundrande kväll på Skytteholmsfältet, där en stor skara musikstilar gjorde kvällen sprakande. Nio olika band stod för nöjet och bjöd på en händelserik show. Kvällen drog igång med Black Sheep bandet Young 95 och på menyn stod Punk/Rock. Efter en fet inledning rullade kvällen på med tjejbanden på Black Sheep. Indie rockbandet The Hitchhikers stod först på tur och följdes tätt därefter av ännu ett indieband, nämligen Cherry Edith. Kvällens meny fortsatte med liv och rörelse då rock/popbandet Dalai Duchéss gick upp på scen. Influerade av livliga Arctic Monkeys och Nirvana bjöd även Dalai Duchees på en ösig show och fick publiken att svänga med. Det nyligen signade bandet Confess fortsatte kvällen på den hårda sidan och bjöd på metal och headbanging. Mörkret och höstkylan närmade sig med snabba steg när Family X klev upp på scen. Bandet som spelade på Sonispherefestivalen i somras körde järnet och fick höstkylan att dra sig undan. Efter mycket ös och intensitet kändes det väldigt avslappnande när Isak Strand & The Resin Band fortsatte kvällen med en smak av reggae, pop och soul. Gungande och dansande publik kände rytmen och hakade med i låtarna. Men gunget genom publiken försvann inte efter Isak Strand utan fortsatte då Indie/Folk/Popbandet Monde Yeux klev upp på scen. Med en hes och skrovlig röst tillsammans med mörka sångstämmor lyckades bandet framkalla den perfekta mixen av toner. Kvällen avslutades med reggaesångerskan Syster Sol som satte punkt på en lyckad musikkväll.

Nathalie

ANTHRAX

Sonispherefestivalen
7 augusti 2010

Sonisphere är igång för fullt och även fast regnet fortsätter att ösa ner vimlar Stora skuggan av glada, men frusna hårdrockare. Thrashmetal bandet Anthrax har spelat klart och befinner sig nu i sitt backstagetält, medan Slayer förbereder sig i tältet bredvid inför sin spelning. En bit utanför Anthrax tält har journalister samlats och väntar ivrigt på en intervju med någon av bandmedlemmarna. Bandet som funnits sedan 1981 har genom tiderna fått många fans och utnämnts till en av banden i ”The Big Four” tillsammans med Metallica, Slayer och Megadeth.

De första tre journalisterna ropas in i tältet för att intervjua bandet. En biffig, tatuerad Kerry King går förbi med gitarren i ena handen på väg mot scenen och strax därefter hörs ljud av ännu en distad och högljud gitarr. Regndropparna blir större och större men äntligen blir det min tur att gå in i tältet. Bandmedlemmarna från Anthrax sitter utspridda i olika hörn och jag sätter mig i en utsliten fåtölj bredvid gitarristen Rob Caggiano som avslappnat sitter i en nersjunken soffa.

How does it feel to be one of the Big Four?
- Amazing, it’s a magical vibe and energy in the air when performing with the rest of the Big Four.

You have inspired many people and other bands around the world with your music; and being defined as one of the four largest thrash metal bands, do you see yourselves as legends?
- It is great to hear that we have inspired people, but legends… The attitude we have is more that we do what we do.

Since being a band for so long, how do you handle disagreements?
- We just deal with it. You learn how to deal with it.

Which is your favorite show you have performed with Anthrax and why?
- The Bulgaria show we did with the rest of the Big Four. It was a special vibe in the air.

What made you fall in love with rock n’ roll?
- Angus Young and AC/DC.

Did you ever dream of getting this far when you first joined a band?
- Yeah.

When you first picked up your instrument?
- Yeah.

So, do you feel you were born into rock n’ roll?
- Yeah, I do believe that.

How does the future look for you guys?
- Great, we have a new record coming out, we just need to get this guys vocal recorded, pointing at the singer Joey Belladonna.

Lastly, can you give a tip to the kids at Black Sheep to motivate them into becoming rockstars?
- Just keep playing, follow your heart and learn to master how to write songs.

Nathalie

WARRIOR SOUL

Sonispherefestivalen
7 augusti 2010

Regnet fortsätter att ösa ner på Sonisphere då en smått försenad Rille, gitarrist från Warrior Soul kommer in i presstältet. Det amerikanska heavymetal bandet bildades av sångaren Kory Clarke och började sin karriär i början av 90-talet, men splittrades dock 1995. Kory Clarke återförenade bandet 2006 med nya medlemmar från bl.a. Sverige. Nu är bandet ute och spelar låtar från sin senaste skiva ”Destroy the War Machine”.

Vad var det som gjorde att du blev kär i rock n’ roll från allra första början?
- Jerry Lee Lewis. Du behöver nog bara skriva de tre orden.

Vilken är den bästa spelningen du har varit på?
- Guns N Roses 1993 på stadion.

Har du alltid haft en dröm att bli rockstjärna?
- Jag började ju hålla på med musik när jag redan var fem år och det blev klart i en rätt så tidig ålder att det var det jag ville hålla på med, men oklart i vilken typ av form.

Vilket är det största åstadkommande ni har haft som ett band?
- Det var nog när vi sålde ut London Astoria, eftersom det är ett klassiskt spelställe där många bra artister har spelat.

Hur kändes det att öppna hela Sonsisphere?
- Skitkul, det var en bra spelning här och det är många stora hjältar som också spelar. Det är bra med stora band på en endagsfestival, Iggy och Alice ser jag fram emot att se senare.

Var du nervös innan du klev upp på scen idag?
- Nej, jag blir inte nervös. Inte när det kommer till musiken i alla fall.

Hur peppar ni på innan ni går upp på scen?
- Vi gör inget speciellt, utan peppandet kommer automatiskt. Tar några öl, men det kanske du inte ska skriva eftersom du skriver för ett ungdomsfanzine.

Känner du att du har två personligheter, en som rockstjärna och en som vanlig kille?
- Nja, kanske. Det gäller att vara rak för att det är en sån märklig bransch det här. Men jag försöker vara mig själv.

Har du kastat ut en TV från ett hotellrum nån gång?
- Haha… Nej, det har jag inte, man är glad att man har ett hotellrum. Däremot är vi ett utav de mest destruktiva banden och har blivit portade från stora hotell.

Hur ser planen ut för framtiden?
- Vi har precis skrivit på ett kontrakt med Live Nation och hoppas att vi ska kunna göra fler och större spelningar.

Kan du ge några tips till Black Sheeps band om deras drömmar att bli rockstjärnor?
- Våga ta för sig. Våga ringa och prata med folk för att få spelningar. Det var problemet med mitt gamla band, att vi inte försökte på den fronten så pass mycket som det behövdes.

Nathalie