Efter år av forskning kan vi nu äntligen offentliggöra våra studier kring de psykologiska aspekterna runt val av gitarrmodell och dess utövare. Denna studie startade i en dammig gitarraffär i Gamla stan och avslutades på en Estlandsfärja våren 2010.
Man har vid flera tillfällen sett likheter mellan gitarrutseende och användare. Här följer några av de observationer som legat till grund för doktorandexamen i ämnet.
Spelar du på en vänsterhänt gitarr? Tyder det mesta på en bristfällig DNA-stege och obalans bland salthalterna i kroppen. Skulle du ha det ha det dåliga omdömet att vända en högerhänt gitarr uppochner och dessutom brodera blommor på dina jeans ser vi helst att du söker dig till en kiropraktor och betalar dyra pengar för korregering.
”Hockeyklubban” stor på 80-talet, liten på 90-talet men har idag fått sin renässans.
Har du gjort det dåliga valet att införskaffa en hockeyklubba är dina preferenser förmodligen lika med rosa trots att du i din iver över snabbhet aldrig skulle erkänna detta. Härifrån är steget till ögonskugga, peavey stereo chorus och CC deville inte långt. Vi beklagar.
”Jazzburken” Här har vi det yttersta tecken på komplex. Du kompenserar bristfällig kroppslig utveckling med en på tok för stor gitarr. Du är egocentrisk i din konstanta rundgång och helt utan empati för din omgivning.
Alt.2 Du har gått varvet runt och ”less is more”. Hårdrocks-licksen du tidigare övat frenetiskt på har idag blivit utbytta mot Maj 7 ackord och en pretto uppsyn iklädd Peak performance skjorta. Vi önskar dig en fridfull pension.
”Taggig gitarr” Färgen på din gitarr är förmodligen högblank svart eller mattsvart. Därifrån var steget inte långt till att lägga till ett plektrumskydd i aluminium med utseende ”golvhalkskydd”. Förmodligen har du även sneglat på sjusträngande gitarrer, det ska du ge fan i. Som låtskrivare gillar du att stapla riff på riff utan någon som helst substans. Det är inte omöjligt att du tror dig behärska fler musikstilar än den metal du lirar. Det gör du inte. Du älskar ditt floyd-rose svajande vilket inte är fördelaktigt för dina bristfälliga kunskaper inom stämning och strängbyten.
”Akustik nylonsträngade gitarr” Du är med största sannolikhet från Peru.
”Stratan” Inte sällan inhandlad av en misslyckad curlingpappa med ett förflutet som gårdsbandsmusiker. Är Ritchie Blackmore din stora influens; Bra! Stratan är rätt val för dig, du kan sluta läsa här. Men tycker du däremot att Eric Claptons ”Tears in heaven” och Lugna favoriter är din medicin för harmoni i livet ser vi gärna att du slickar i närmsta vägguttag då Stratan alltid bör kopplas i minst två stycken marshallstackar, vardera på 100 w.
”Telen” Har du inte rytmen i blodet har du inte heller tonen i handen och då är Telen ett sätt för dig att ”ändå få vara med”. Du vill ha ett instrument som inte går att sola på, du har ett ljud som inte sticker ut precis som ditt val av existens. Telen kan skådas i New Jersey och på Ålands hav.
”Gitarr utan huvud, kropp och själ” Skulle det saknas strängar hade vi i panelen inte misströstat en längre period. Denna gitarr har brukats av allt från albinos till artister iförd Hawaiiskjorta och alltid stått för ett tydligt tecken på utbrändhet inom musikbranschen. Du som gjort detta sällsynt dåliga val har alltid en swissarmyknife i ditt bälte och vindrutetorkare på dina solglasögon. Ljuset är på men ingen är hemma!
”Les paulen” Din dyrkan av legender som Frehley, Page, Slash har fått ditt omdöme att sina. Att bära upp denna gigant kräver kvalitet och inte en förkärlek till Antikrundan. Frågan du bör ställa dig är om du har benstomme nog, Det har du inte! Du har inte kompetensen, karisman eller ekonomin för denna gitarr. Sälj dina band t-shirts, skivor och övrigt rockrelaterat i ditt hem. Att du ens funderar på denna modell tyder på övermod och omdömeslöshet. www.blocket.se
”Stål acke” Du betitlar dig själv ”singer & songwriter”. Ditt Dylan-komplex har slagit över och du upprepar dina refränger men ingen lär sig dem. Du hörs där ingen lyssnar och syns i stearinljusets sken där sound of silence borde bli ditt ledord. Dina strängar är döda av hud och dina manliga antagonister blir fler och fler.
”Den 7-strängade gitarren” En extra sträng är inte ett substitut för en vän. Att dina audition inte går som planerat har ett svar. Det finns ett klassiskt ordspråk som lyder: behandla din gitarr som en kvinna, skulle du vilja ha en kvinna med fet hals?
Så vad är egentligen rätt? För att finna din gitarr bör du granska ditt inre, kan du stå upp för ditt val eller faller det på sin egen orimlighet? Vi önskar dig lycka till i din jakt men var beredd på att bli ifrågasatt. Håll dig till det du behärskar!
Med vänlig hälsning/ HM2