Archive for June, 2011

Where The Action Is 2011

Posted: June 30, 2011 in Konsert

Göteborg lyckades bättre än Stockholm när det kom till vädret på årets WTAI och hela Slottsskogen var fylld med 25 000 somriga festivalbesökare. Men när det kom till att sätta Action på festivalen imponerade inte årets line-up gentemot de tidigare årens Foo Fighters, Hellacopters, Pixies och Nick Cave. Utan här var stämningen överlag picknickmys med bakgrundsmusik och Action ersattes med Chill.

Sahara Hotnights
Det är väl inget bands dröm att gå upp och lira först i stekhett väder medan de flesta sitter och picknickar i gräset, och det märks tydligt att Sahara Hotnights inte trivs i den rollen. För att göra saken värre har de lagt fokus på låtar från den nya plattan, vilka inte är starka nog att tagga igång publiken. Det känns som om någon satt en tjock glasvägg mellan scenen och publiken så att varken decibelstyrkan eller tjejernas attityd lyckas ta sig igenom. Till slut kör de igenom sina gamla hits Quite a feeling och Visit to Vienna, bjuder på sig själva lite mer och får upp energin. Synd att det skulle ta slut precis då också.

Serenades
Intressant att se Markus Krunegård inta en annan roll än en vilt hoppande ”jag är en vampyr” plåga. Snygg och i stilig kostym tillsammans med Adam Olenius från Shout Out Louds bildar de Serenades, som kör sin första riktiga spelning på WTAI. Dessvärre är det inte så mycket mer än den snitsiga klädseln de lyckas åstadkomma på festivalen och de är inte långt ifrån att liknas till ett tråkigt bröllopsband. Visst att musiken passar till en avkopplad sömnig stund i parken, men i längden blir det mer än tråkigt då de flesta låtar är likadant uppbyggda och inte lämnar något vidare intryck.

Paolo Nutini
Paolo Nutini fortsätter på samma spår med mildare kärleksmusik som söta paret Jenny & Johnny tidigare påbörjade (rar och mjuk indiepop, men inge vidare intressant), men lyckas få till någorlunda mer edge på det hela. Att han charmar publikhavet är det inget snack om och speciellt lyckas han få raddan med tjejer längst fram att skrika lite extra. Eftermiddagen börjar livas upp av killen med bruna ögon, gitarren i handen och vind i håret, men mer än så blir det inte.

The Ark
En dos glamrock till Slottsskogen är exakt vad som behövs för att liva upp festivalen. The Ark som påbörjat sin avslutsturné levererar med det bästa av det bästa på alla plan, låtarna, kläderna och scenshowen. Det finns ingen själ ute i parken som inte står och sjunger med i allsången till alla hits. Energin och intensiteten i framträdandet och Ola Salos visdomsord om att sagan kommer leva vidare efter slutet får en att inse att det kommer bli ett litet tomrum i hjärtat efter Arks sista spelning på Grönalund i september. För The Ark kommer resten av spelningarna verkligen ge ett avslut på topp och festivalens bortglömda Action lyckades komma tillbaka.

Brandon Flowers
Det låter The Killers, det känns The Killers men det hela blir ett B-projekt för det finns inga Killers. Och när publiken går igång på de gamla Killers hitsen Read my mind och Mr. Brightside blir det allt tydligare att Brandon Flowers inte har en egen stark setlist som soloartist. Framförandet i sig är det inget fel på, han sjunger bra och får till lite rock n’ roll moves då och då, men det hela blir bara ointressant och knogigt att se på när han står där med sitt kompband och framför något som skulle passa bättre tillsammans med The Killers.

Coldplay
Det kändes redan från början när man gick ut med bokningen Coldplay att hela festivalen skulle kretsa kring bandet. Fyrverkerier, konfetti och ett bollhav är vad vi hinner uppleva redan efter knappa 20 minuter. Att charma publiken med scenshowen har de lyckats jobba ihop. Snälla och söta Chris Martin får med publiken på allsång och resten av bandet står anonymt kvar på sina platser och spelar. För kan du verkligen namnge resten av bandet? Nej, trodde inte det. Det är inte en dålig spelning, den är inte superbra, den är medel vilket passar bra i lilla landet lagom.

/Nathalie

Intervju med The Ark

Posted: June 30, 2011 in Intervjuer

I september säger vi farväl till folkkära The Ark, bandet som med all glam charmat många. Nu är deras avslutsturné i full gång och på WTAI blev det en högt uppskattad konsert. Black Sheep Fanzine fick chansen att träffa Sylvester, Jepson och Jens efter spelningen för att få några sista svar.

Nu när avslutsturnén dragit igång antar jag att ni blickar bakåt mer än framåt, på vilket annat sätt skiljer den sig åt från tidigare turnéer?
Sylvester: Man får friheten att resumera sin karriär. Nostalgin, nu känner man efter vad som faktiskt är The Ark.
Jepson: Förr har vi turnerat efter vi släppt en skiva och spelat mest låtar från just den skivan. Nu tar vi alla våra bästa låtar och inget annat.
Sylvester: Det är greatest hits på alla plan, scenshowen och kläder vi använt under 20 år, den mest maxade och fantastiska turnén någonsin och det känns verkligen.

Vad kommer vara det svåraste att säga farväl till?
Jens: Det är mycket olika saker. Saker som turnébussen med alla sängar och stämningen.
Sylvester: Vår lilla familj, vi har mer eller mindre levt tillsammans i 20 år.
Jepson: Men även det glassiga som t.ex. idag, då allting är klart och fixat när vi kommer fram. Känslan att gå upp och lira, att vara så stora som vi är nu när vi slutar på topp. Känslan av att känna sig mäktig.

Vilket är ert bästa minne från bandtiden?
Sylvester: Vår USA karriär vi hade under några dagar och var lite heta i San Fransisco. Vi träffade mycket nya människor och kompisar och tänkte ”såhär skulle man kunna ha det”.
Jepson: Det är väl som känslan utländska band får när de kommer hit, de tyckte att vi var häftiga och exotiska.

Vilka avtryck hoppas ni att ni har lämnat?
Jepson: Jag har ett litet konkret bevis på vad jag har märkt. Att ens vänner och flickväns kusin snackar om att de alltid satt i köket och lyssnat, att vi har varit en del av deras uppväxt, något som de aldrig lyckats erkänna tidigare. Sen var jag för inte så länge sen i Hässleholm och träffade ett thrashmetal band, killar med tatueringar och metal, och en av dem kom fram och frågade om en kram. Han såg livsfarlig ut med alla tatueringar men sa att han under sina tio första år lyssnat på Europe, och sina andra tio år på The Ark.

Vilka artister lämnar ni över marken till?
Sylvester: Jag kan inte riktigt se någon direkt arvtagare… Jag ser fram emot en helt ny start med 14-åringar som spelar, det ska bli kul att se.
Jens: Jag hoppas på band med utåtriktad stil, att det klickar på den biten, sen får de låta precis som de vill.
Jepson: Ja, jag hoppas att vi har inspirerat många att spela ut mer.

Sista spelningen är på Grönalund den 16 september, har ni börjat förbereda er mentalt?
Jepson: Just nu känner vi inte av så mycket till just den utan betar mer av spelställen. Men jag kommer vara ledsen och det kommer bli känslosamt.
Tårar?
Ja.
Jens: Hur vi än gör kommer den sista konserten vara sorglig.

Vilka har varit era nyckelkomponenter för att fungera som band?
Jens: Varannan vatten.
Jepson: Jag trodde på det så starkt hela tiden och var inte rädd att vara egen.
Sylvester: Man ska inte slarva, ta det seriöst och på allvar.
Jens: Man måste uppfinna sig själv igen, så att man märker en utveckling.

Vad är det största ni har åstadkommit som band?
Jens: Att vi fått folk att våga vara sig själva. Det låter klyschigt, jag vet. Men vi har hjälpt folk att vara annorlunda.

/Nathalie

Dunderspelning

Posted: June 23, 2011 in Konsert

This slideshow requires JavaScript.

Vad är en supergrym festival utan lite regn? Det regnade på Woodstock, antagligen den bästa festivalen genom tiderna och lite regn på Black Sheeps festivaldag gjorde bara stämningen i tältet mycket, mycket bättre. Punk och rock n’ roll, skarpa gitarrsolon och tunga trumfills, gästspel och slutspel, dunder och dån, listan på vad det bjöds på den dagen kan göras lång. Och det är klart att himlen öppnade sig när den fick höra vilka giganter Black Sheep hade att erbjuda. Boys room soundtracks inledde festivaldagen och taggade igång publiken rejält, tätt följt av Hidden Hearts Club som fortsatte i samma anda. Dundertåget, Imperial State Electric och Heavy Tiger studsade omkring med både rock n’ roll moves och låtar och sköt fram en kraftfull show. En fartfylld spelning fick vi även se och lyssna på från Dalai Duchess och Putikka som körde igenom sin setlist rivigt. Vi fick se en gästspelande Robert Eriksson spela några låtar tillsammans med både The Nomads och Mustasch och kvällen avslutades med röj från This is not a game of who the fuck are you.

Om du inte var där, synd, väldigt synd, nästan lika synd som att ha missat Woodstockfestivalen. Men som tur är så kommer du få en till chans nästa år med fler stenhårda akter och rivigt röj. Vi ses då!

/Nathalie

Den 19 juni kommer Black Sheep bjuda på den mest späckade festivaldagen du någonsin kommer få uppleva! Varenda träd på Skytteholmsfältet kommer att studsa så att löven faller av och marken kommer  skaka som om du befinner dig mitt i en jordbävning. Banden kommer bjuda på en hejdundrande spelning och Black Sheep levererar stort med bandbokningar som Mustasch, The Nomads, Dundertåget och Imperial State Electric. Kvällen kommer bli fullpackad med grym musik från ösiga liveband, den bästa festivalupplevelsen helt enkelt.

Spelschemat för festivalen är:

14.30 Boys Room Soundtracks
15.10 Hidden Hearts Club
15.50 Dundertåget
17.00 Dalai Duchess
17.40 Putikka
18.30 Imperial State Electric
19.45 Heavy Tiger
20.15 The Nomads
21.30 Mustasch
23.00 TINAGOWTFAY

Söndag 19 juni
Skytteholmsfältet, Solna
Gratis och drogfritt

Pappersfanzine

Posted: June 16, 2011 in Nyheter

ÄNTLIGEN!

Nu finns ett exklusivt pappersnummer av Black Sheep Fanzine tillgängligt med intervjuer från bland annat ’77 och Tramp, rocktest, musiktips och mycket mer! Fanzinet kan köpas för bara 20 kronor och kommer att säljas på Black Sheep, Delicious Goldfish Records, Solna Ungdomsfestival och kan även beställas genom att skicka ett mejl till blacksheepfanzine@gmail.com

Kom och köp!