En Hanoitrummis och ett par lakritsshots senare

Jag kan inte låta bli att också slå ett slag för Mötley efter Nathalies eminenta text förra veckan. Men glöm den smutsiga boken och de vedervärdiga dödsryckningarna av glamvåg som vi fått ta del av i Svedala de senaste 5 åren. Jag talar om när det var läskigt på riktigt!

Mötley fick mig att gråta, inte av glädje eller en fantastik sånginsats i Home sweet home, nej genom mina bröder och än idag får jag kalla kårar av att tänka tillbaka.
Jag var 4 år och mina storebröder utsatte mig för hårdrocksterror. De hade precis köpt Shout out the devil på domus långt före CD sett dagens ljus. De hade dragit ner persiennerna och mörklagt hela rummet. Sedan lockade de in mig i rummet genom att lova att jag skulle få vara med och leka och då blev allt svart. En av mina bröder satte på ”In the Beginning”, släckte lampan och barrikadera dörren från utsidan så jag inte kom ut.

Det började som ett muller……
Då jävlar skall jag be att få tala om att hårdrock kan vara läskigt. Hela rummet skakade av ett öronbedövande ljud som lät som en mycket upprörd Darth Vader och när han till slut deklarerade So come now, children of the beast, Be strong and shout out the devil. Då brast det helt, tårarna sprutade och jag skakade som ett asplöv.

När jag senare i mitt liv valde ondskans och hårdrockens väg, så har min strävan alltid varit att bli så där omskakad igen att få känna skräcken genom en Pioneer högtalare eller uppleva det i Ericsson Globe arena men misslyckandet har varit ett faktum. Visst har jag följt Mötley genom åren, så pass intensivt att jag sett trummisens semesterfilm med båtutflykt och allt. Jag har skivorna, jag har de gamla konsertbiljetterna på väggen och kan konstatera att mitt Mötley aldrig kommer bli det samma igen. Där och då i ett mörkt rum 1984 var de djävulens utsända och idag 2012 är de Saint of Los Angeles och blir brädade av Filip och Fredrik i att dricka Lakritsshots.

Släck nu ner lampan och höj volymen:

http://www.youtube.com/watch?v=Ni2k9qOIcLA

// Tarre

Black Sheep around the world

This slideshow requires JavaScript.

Hallå där!

De senaste två veckorna har jag gjort en liten resa around the world och tänkte dela med mig av allt jag sett och hört. De första stoppen var i Bryssel och London. Choklad, soldater i roliga mössor och konstiga hipsterområden var de främsta sysselsättningarna där. Men det var bara småstopp innan den stora resan skulle börja.

Första huvudmålet var Orlando i varma och träskrika Florida. Hemstaden för världens största Hard Rock Café som bara osar rock n’ roll. Kläder, foton, brev, musik, gitarrer och autografer från världens alla rockstjärnor samlade på ett ställe. Ovanför baren snurrar en bil och i fönstret sitter Elvis. Supergod mat på ett grymt rock n’ roll hak.
I samma veva blev det ett besök på Universal studios parken. Där kom The Blues Brothers rullande i sin bluesmobil och bjöd på en ösig show och coola moves. Efter en lång dag i parken passade det ju grymt bra att sätta sig i Grease cafét och äta lite. Med utsikt på alla snygga bilar från filmen var det mysigt hängställe.

Hard rock var inte det enda musikhaket, utan favoriten blev House of Blues. Med livemusik, och “southern cuisine” var det här stället en av höjdpunkterna på hela resan. Bästa maten på hela resan, själv åt jag “jambalaya” tillsammans med bluesigt cornbread.

Andra huvudmålet var inget mindre än The Big Apple. Här har jag gått, gått och gått. En gata med rik kulturhistoria är St. Marks Place. Där hittar vi huset som Led Zeppelin har som sitt skivomslag till Physical Graffiti plattan. Utanför samma hus har även Mick Jagger och Keith Richard suttit i videon för låten “Waiting on a friend”. Om man känner sig fikasugen föreslår jag kafét Physical Graffitea precis nedanför trappen, det var lite sådär groovy va. På samma gata hittar vi även The Gem Spa, ett litet newsstand där New York Dolls poserar utanför på första plattans back cover.

Café Wha? var även det ett värt besök. Musiker som Bob Dylan, Jimi Hendrix, Bruce Springsteen och The Velvet Underground har alla gjort spelningar på detta ställe och när jag var där spelade något lokalt brasilianskt inspirerat band.
Annars fanns det gatumusikanter i varenda hörn i den stora staden. Själv fick jag uppleva lite Woodstock då jag gick genom Occupy Wall Street rörelsens alla tält. Skumma människor och aromer, men mysig sång, gitarrspel och trummande på dunkar i allt kaos. Annars var bästa skivaffären Bleecker Records med en mängd olika vinyler. Gå in där om du någon gång är i krokarna.

Supercool resa med många musikstopp, nästa gång blir det Black Sheep band som skriver musikhistoria på alla grymma spelställen och udda gator.

/Nathalie

Verksam grå panter

Kära vänner.

2011 års prägel på rock n’ roll kan inte, och kommer aldrig kunna mäta sig med den som utvecklades under 70 och 80-talet, detta har vi vetat länge och accepterat med tiden. Men det betyder inte att våra gamla rockstjärnor gått i pension. Nej, nej, det har de inte. De är i full fart och producerar vad som enligt dem kommer bli den nästa Whole Lotta Love. Men det är inte alltid med lika stor glädje jag bemöter vissa av dessa låtar och helst hade jag önskat att de berörda ”rockstjärnorna” kunde ta sina miljoner, gå i pension och sluta besvära oss (deras godtrogna fans från förr), med skräpet de släpper idag.

Senaste exemplet på någon som lyckats toppa sämstlistan med sin ”hit” (It) Feels So Good som släpptes i veckan, är Steven Tyler. För att va helt ärlig vet jag inte ens vart jag ska börja för jag befinner mig fortfarande i chocktillstånd efter att ha lyssnat och sett videon. Det enda som fortfarande håller kvar gamle Aerosmith sångarn i rockrummet är att han lyckats behålla sin svärm av groupies runt omkring sig, vilka framkommer mer än tydligt i videon. Det är nästan så att jag börjar undra om samarbetet med Nicole Scherzinger (Pussycat Dolls) i denna låt bara var till för att han skulle kunna få ligga under arbetstid, för hennes insats var minimal. Men jag antar att tjejerna inte räckte till i alla fall för Steven Tyler, då han testar nya grejer och gottar sig med en elefant i videon. Men kul att han gjort en popdänga, fått ligga lite på köpet och förstört uppfattningen om nutida rock n’ roll. Men framtiden ser ljus ut, han har ju trots allt blivit en ny jurymedlem i American Idol och kommer säkerligen hitta nästa stjärna. Kul.

Nathalie

Kampen för replokaler!

Ni som har varit med eller följt Black Sheep från starten för fem år sedan vet att vi i början fick jobba mycket och hårt för att bli accepterade och för att få folk att förstå att det fanns ungdomar som inte ville hålla på med idrott eller hänga på en vanlig ungdomsgård.
Vi fick skriva många mail och gå på många möten och förklara att det fanns ett behov för replokaler som inte kostade skjortan och där ungdomar som inte hade någonstans att vara kreativa var stort i Solna med omnejd.

Självklart så behövs det idrottsplatser och vanliga ungdomsgårdar också men det är viktigt att det finns något för alla ungdomar och det finns säkert ett större behov också av andra saker att göra också men det finns en anledning att just Sveriges musikexport är vad den är idag och vill man att den ska fortsätta vara det så måste det finnas en nyrekrytering inom musikscenen.

Idag fem år senare så har vi blivit accepterade och får nu istället mycket positiv respons från alla håll och får till och med fara runt och berätta om vår resa på olika platser och sammanhang.

För typ två veckor sedan var vi i Åbo och gjorde just detta i en Svens/finsk skola där nya ungdomsarbetare utbildar sig. Det fanns även folk där som jobbar med ungdomar både från Sverige och andra platser i Finland. Där fick vi berätta om hur vi jobbar och hur resan från start till nutid har varit och vi har i efterhand fått mycket positiv respons från de som var med på detta seminarium.

Bland  annat har jag fått ett mail från en tjej på Åland som är engagerad i det legendariska spelstället Pub Bastun där många storheter har spelat genom åren och påminner mycket om våra förebilder APROMUS som man kan läsa mycket om i Tarres Solna historia här på Fanzinet.
Åland är just nu uppe i samma kamp som vi var för fem år sedan och kämpar för att få behålla replokaler och även få fler replokaler så att musiker där kan fortsätta att utöva sin konst. Politikerna där satsar mycket på idrott precis som här i Solna och glömmer bort alla de som brinner för musiken.
När hon skickade sin insändare hon hade skrivit så tackade för den inspiration och spark i röven som hon hade fått av att höra av oss när vi berättade om vår resa och det gör ju att man blir lite varm om hjärtat och stolt över vad Black Sheep är idag.

Så därför uppmanar jag alla som läser detta att stötta Ålänningarnas kamp för fler replokaler för detta är viktig ovadsett vart man bor och utövar sin musik.
Så gå in på http://upprop.nu/AMAH och skriv på denna protetslista för att visa erat stöd.

//Peter

Bottenskrapet

Om man ska köra bil så måste man ha ett körkort. Om man ska operera någon så måste man vara en utbildad kirurg. Om man vill bli polis måste man gå igenom en massa tester. Om man vill bli en mästerkock måste man ha smaklökar (Ni känner igen det, Anton Abele har också sagt det!) och om man man vill tycka till om något, ja, då krävs det ingenting förutom en stabil internetuppkoppling samt ett tangentbord!

Internet är bra på alla möjliga vis, men det visar också upp bilden av samhällets bottenskrap som för första gången i sitt liv kan tycka och verka utan hejd i ett kommentatorsfält. Om man gillade idioti förut var det lätt att klicka sig vidare till flashback på eget bevåg, men hela forumet verkar ha spritt sina frön i vinden över hela internet för att så dem. Resultatet är onekligen ointelligens och hat (nej, det blir ingen gråtfest om något näthat). Fenomenet är inte svårt att upptäcka, jag kan pröva nu på en gång och jag lär ha funnit en anonym avsändare med ett IQ under 100 på mindre än två minuter. Ja sådär. Vargar är ett väldebatterat ämne ute på world wide web och DN rapporterar om att man har flyttat en varg för att utvidga vargflocken och därmed minska risken för innavel. Här är ett smakprov!

”Genetiskt värdefull… Är det inte dags att skrota den vanföreställningen, ingen varg är mer genetiskt värdefull än en annan om inte det finns inavelsdepressioner att neutralisera med utavel? Nu har vi ju skjutit bort de värdelösa vargarna – nu är ju alla friska? Skärpning nu Carlgren!!”
Det är fantastiskt fint när hobbyforskare kan mer om frågan än utredningsansvariga och så vidare, den kommentaren får 2 får av 5, punchlinen var lite tafflig.

En annan stor nyhet idag var att Thomas Östros lämnar socialdemokraternas partiledning, det kittlar lite i magen och jag har redan stora förväntningar på vad jag ska få läsa, jag kan se dårskapet framför mig redan!

Personen som vill kalla sig HE skriver
”Hej då “Gnällros”men det kommer inte att hjälpa eftersom den gamla konfiskerings-politiken kvarstår. Skattepolitiken var redan känd tidigare enligt “Hasse & Tage´s monolog” 1) Hur mycket tjänar du? 2) Hur mycket har du kvar ? 3) Skicka in resten! Börja om från början? Nej Tack”
Ni förstod inte heller? Bra. 1 får av 5

Olle vill beskriva vardagslivet lite så där på rak arm.
”Nej nu går jag ock pinkar istället för att sitta här och glo!”
Olle får en fyra för jag tycker han uttrycker en sån skön 77-attityd, han skiter i allt men samtidigt inte, för han orkar ju ändå lägga ner energi på att skriva att han till alla pris ska pinka.

Ansgar skriver
” ..härligt ett arbetarparti ska bara ha folk som har folkskola och möjligen läst någon ABF-kurs på kvällstid. En Socialdemokratisk poltiker behöver ingen utbildning – bortkastat- gäller bara att kunna stava sig i genom mantrat skola vård och omosorj!”
Han är lite självironisk där mot slutet, han måste vara en riktig skojare!  Dock förstör han det hela genom att han inte ens kan formulera en mening. Men det är svårt när man är uppspelt! 2 får av 5.

Webbtidningarna är väl medvetna om denna idioti och har därför valt att spärra kommentatorsfälten i vissa fall, till exempel nyheter gällande ja, det kan ni ju lista ut själva. Vi kan säga att ibland pågår det lilla julafton för denna grupp av männsikor, när man kan ta ut all sin ilska på någon annan istället för att försöka förändra något på riktigt. Men det är väl därför dessa personer är där de är, är dem de är. Tråkigt nog finns ju det här utrymmet överallt, på youtube pågår just nu denna lilla julafton i realtid på en allt mer hetsk nivå. Sök på Looptroop – On Repeat så kan ni bli mörkrädda på eget bevåg.
Ibland vill jag skratta, men för det mesta blir jag förbannad. Folk säger att jag lever i en tid då vi är som mest upplysta, men jag tvivlar, ganska mycket, ganska ofta.  Kommentatorsfälten är det sorgliga beviset.

Hampus Putikka