Veckans musiktips som jag lyssnat in mig på är Rivals Sons platta Pressure & Time. Den får både en hiss och diss av mig, men då är det ju super att vi bor i landet lagom ändå. Plattan börjar grymt med de tre första låtarna, bra boogie blues, gungriff, laddat och tungt. Sen kommer den där balladen som massa rock n roll band tror att de klarar av att köra och fortfarande framstå som lika hårda. Men nej. Låten är inte dålig i sig, jag vill bara inte ha med den på den här plattan. Andra hälften av skivan är rätt så medioker, den är inte lika stark som de första tre låtarna, inget som riktigt tillfredsställer fullt ut. Några bra tighta riff här och där, men det är jobbigt att ha börjat en platta grymt och sätta ribban högt för att sedan dala lite grann. Men i den näst sista låten ”White Noise” händer det grejer. Trummisen går lös ordentligt, vi har en konstig orientalisk skala i gitarren och sången är sådär härligt 70-tal. Bästa låten på plattan helt enkelt, tack! Allt som allt, kanske inte mitt bästa skivköp, (men jag är ju en nörd som faktiskt fortfarande köper skivor) men definitivt en värd lyssning på Spotify.
/Nathalie
